Fula Sofi

Livet går vidare antar jag, hur svårt det än kommer att vara nu i början. Vill bara komma över den där jäkla tröskeln så att jag kan gå vidare utan att må skit. Men när liksom? antar att det kommer att ta sin lilla tid...
Men nu mår jag bara skit och vill helst bara krypa ner under täcket och ligga kvar där tills allt är bra igen..
Att se dig hela tiden utan att kunna gå fram till dig och bara hålla om dig är nog det allra jobbigaste, men det är oxå något jag kommer att få leva med, och jag vet att det kommer att kännas bättre med tiden.
Tack alla mina vänner som finns där och stöttar mig det betyder verkligen.